Förändringen..

Jag hade aldrig sett honom arg..
Jag hade aldrig sett något hårt..
Jag hade aldrig sett de bruna ögonen se ut som de kunde göra nu..

Jag förstod inte..

Jag letade i mitt inre efter svar, efter vad jag gjort som var annorlunda mot innan..

Det enda jag kunde komma på var att jag nu var fast, jätte kär och att hela min kropp fylldes av denna ljuva upplevlese man får när man känner att man riktigt vuxit ihop och tillhör varann..

Plötsligt började jag göra fel..
Plötsligt var jag inte bäst..
Plötsligt fanns där andra som måste nämnas hela tiden..
Plötsligt satt jag inte på en piedestal som den som varit viktigast för honom..

Vredesutbrotten skrämde mig..

Jag försvarade mig, ag satte ner foten och jag gick ifrån honom för att markera att jag acceterar inte det här..

Ursäkterna, löftena, att jag var den enda, den bästa, den ingen annan varit för honom - själsfränder, menade för varandra - hans för evigt, det visste han..

Jag kom tillbaka..
Men lika snabbt efter ca en vecka började det igen..

För vare gång kom kärleken tillbaka och jag trodde - jag trodde verklgien att det var som han sa - för varje gång jag satte ner foten och för varje gång jag lämnade honom trodde jag på honom och kom tillbaka..

Jag förstod inte, jag trodde jag gjorde fel, att ag var fel, att jag var allt det där han sa att jag var och jag försökte bättra mig. Jag försökte visa honom att inte bara han hade behov och ex, jag försökte ge honom detsamma så han kanske skulle förstå hur det kändes.

Men vem kan mäta sig med att ha över hundra kontakter med presmtiva partners man mött på olika sajter som poppar upp i en liten ruta längst ner i högra hörnan när de loggar in, med sexiga namn som "afrodite" eller t.ex. "here for yo"..

Han tog inte bort dem, jag fick tvinga honom och då fick jag först lämna honom för att han skulle göra det..

Ändå kom jag tillbaka. Suget efter hans löften, smekningar, närhet, ord om att det alltid var vi och någon gång ibland en ursäkt gjorde att jag kämpade på - jag var beroende, som en drog..

Idag vet ag att det kallas för medberoende..