Spring för livet om det är dig kärt..

I åtta år har jag levt med en sjuk man - jag visste inte att det som orsakade vårt kaos alla sjuka uttalanden och ageranden var en sjukdom. Jag trodde bara han var extremt märklig. Det är först nu efteråt som bitarna trillat på plats. Jag inser också att de sista åren blev han allt sjukare.

Han var oerhört skicklig. Eller ville jag inte se, orkade inte se, kunde inte se.

Vidden av konsekvenserna var mer än jag kunde bära och orka leva med ändå fortsatte jag och gjorde nästan slut på mig själv - jag visste ju inte och föstod inte - trodde verkligen att det kunde vara till stor del mitt fel.

Hur mycket har pågått i det dolda, hur mycket förnedring har jag badat i utan att ha en aning..

En bit av kakan känner jag till - den jag direkt drabbats av - idag vet jag att det var medveten sadism för att få mig att må som han själv gjorde. Han speglade och projicerade sitt inre på mig för att själv bli ren genom att få mig att ta över hans smärtor, ångest och sjuka tankar. Samtidigt använde han det goda och starka i min identitet och min själ för att spegla tillbaka och stärka sig och höja sig.

Utstuderad sadism, patologiska lögner, mytomani, manipulationer, så skickligt gjort, så jävla skickligt..

Framstår i korta möten med andra som han inte umgås med, för han vill inte umgås såvida det inte handlar om fylle, som en nallebjörn en ensam go man som man vill ta hand om och krypa ihop med och bara mysa. Och han kommer undan med det. Ingen anar någonting.

Det var bl.a. det som gjorde att jag trivialiserade all information som låg som en öppen bok i inledningen av relationen. Tänkte - ah, det kan inte va så farligt han är ju så otroligt go och omtänksam. Han ändrar sig, vi behöver bara fasas av mot varann, alla andra gillar honom och jag betyder ju allt för honom.

Idag vet jag att han aldrig ändrade sig och att han levde två parallella liv. Ett med mig och ett med alla andra (läs kvinnor) och det sjuka som pågick utöver det som jag idag förmodligen bara vet bråkdelar av.
Han visste hur man skulle dölja sitt hemliga liv.

Han sa att jag var hans livs kärlek, hans allt, det var vi. Men jag betydde inte allt för honom, jag var bara en i mängden som skulle ge honom ett liv och fylla på hans tomhet - jag var hans smörgåsbord och den som kunde garantera utåt att ingen skulle misstänka vem han egentligen var eftersom jag älskade honom så, hans täckmantel för att han var ok.

Så fint det var utåt - kel, hålla handen, gos, massera nacken i timmar, hålla om - alla trodde vi var världens lyckligaste.

När vi kom hem fick jag ofta tomhet, trött och en bortvänd rygg eller krav på sex, taffsa, trycka upp mig och stå och jucka på mig.

Metodiskt tog han reda på vad jag älskade i livet och längtade efter och ville förverkliga tillsammans. Låtsades dela det med mig och säga sig vilja detsamma. Han såg till så vi planderade kring detta, skaffade grejer och när det var gjort började nedmonteringen. Han såg till så att jag fölorade allt och alla möjligheter att förverkliga eller dela allt detta med honom, eller över huvudtaget kunna glädjas åt det. Det tog mig åtta år att börja ana vad han höll på med - att se, att lägga pusslet. Kan idag säga att det gällde alla områden. Närhet, sex, ömhet, delaktighet, planer, vår framtid, att flytta ihop, det vi skaffade för att njuta av, det vi skulle dela för att byga ett liv, jullov, andra lov, somrar, att åka och bada, presenter i form av helgresor och god mat, överraskningar, middagar. De gånger det blev av var det för att han själv skulle glädja - ingen annan fick glädja. Varför han ville det helt plöstsligt är svårt att förstå men jag tror det hade med kontroll att göra att han plötsligt mådde bra, ville nysta in mig och kontrollera mig för att sen agera sadistiskt. Det han ville och pratade om bytte skepnad när vi stod inför det, det blev inga promenader, inget någonting - och allt var mitt fel.

Det skulle helt enkelt inte få vara bra mer än korta stunder, mycket korta stunder. Om det var bra var det för att nysta in mig i fållan igen för att ånyo sätta in en stöt av sadistisk nedmontering, nedvärdering,

Det blev värre och värre för varje år som gick till slut gjorde jag precis allting själv och vi sågs i tv soffan någon gång då och då och då var han helt apatisk, trött eller ville taffsa.

När jag trodde vi hade det bra hade han det dåligt, när jag var lycklig och engagerad i mer än honom då gjorde han allt för att hindra det och hota med att lämna mig, la skulden på mig för varför det inte fungerade och kallade mina vänner för fula ord. Upp och ner göra slut komma tillbaks, om och om igen med nya och åter nya löften men nästan aldrig med någon förklaring eller ursäkt. När han inte kunde komma åt mig tillräckligt gav han sig på min dotter och hennes vänner och familjer.

Idag vet jag att han iscensatte bråk och skismer för att få göra slut och missbruka ifred och för att såra mig inför något vi planerat eller att jag bara mådde bra eller var lycklig.

Nu och efter åtta år är jag fri men resan efter brytningen - som även denna var ett sätt att montera ner mig och knäcka mig inför en planderad helgtripp som han fått i fölsepresent och som vi båda gladdes så innerligt inför - mot frihet har kantats av förnedring och brutala beteenden för att fortsätta kontrollera och kränka mig trots att det inte längre är vi. Framför allt av sexuell karaktär och att trivialisera min betydelse för honom genom att framställa mig som helt oviktig och värdelös i jämförelsen med andra kvinnor som han nu träffar och knullar 24/7, nu i slutet blanat med tårdrypande berättelser om att jag verkligen var allt för honom och hur fint det var. Alltid på natten och full. Kallas hoovering - att försöka via olika metoder nysta in en igen.

Självmord är den ultimata utgången som ger den ultimata kicken för narcissisten och sociopaten.
Att se offret ta sitt liv - beviset på makten och kärleken, på hans betyelse.

Ser ni tecknen så spring för livet - ni har inte en chans och de går inte att bota.

Jag gjorde allt för att få vara din..

Jag stod ut med vad som helst för kärleken.
Du lovade, bröt, fjärmade dig, trött, göra något annat - lögner och ursäkter om vad som helst, bolla med mig som en katt leker med en mus för att jag inte skulle veta eller vara säker.
Att krossa - först bygga upp, mysa, skutta runt i lyckorus med mig, planer och låtsad investering i ömsesidighet och sen efter kärleksfulla sms och jag kommer till dig, möts av kyla, lyfter knappt på huvet från mobilen där du ligger i soffan. Rör mig inte, ser mig inte men vill taffsa, skäller ut mig för att vi inte har sex och kallar mig för frigid och ointresserad, tycker synd om sig själv, går in i sin porr och nät dejtvärld utan att jag vet om det..
Planerna fortskrider igen men du har inte tid eller orka ses - missbruket är igång..
Förnedringen är igång men jag vet inte om det..
I åtta år har vi försökt ta oss från ruta ett..
Vi ska resa bort för att få vara tillsammans och du är glad men du rör mig fortfarande inte..
Och jag och min dotter och hennes vänner är inte värda vatten.
Tillsammans har vi gått ihop i en komplott mot dig för att knäcka och bryta ner dig säger du..
Men våra planer och resan da..
Pussar, hjärtan, älskling..
Vill du flytta hem till mig om några år säger du..
Stick - stryk allt, I´m out, jag är trött på dig, säger du..
Tystnad, tystnad, tystnad..
Jag ligger i mitt snor och dreggel och bönar och ber via sms och telefon att du ska prata med mig, förklara..
Du hittar mig på en dejtsajt en månad senare det du har att säga mig efter våra planer, din påstådda kärlek och dina skutt: att jag platser med dessa män, bland de feta fula, skitiga och eckliga..
jag la ner mitt liv, jag satt i din soffa och åkte till mataffären med dig, jag stod ut med alla dina påstådda kvinnor som alla ville ha dig..
Jag stod ut med att du låg bortvänd på våra resor, att du inte rörde mig, att du krävde sex och hånade mig och när vi skulle till så ville du inte..
Jag gjorde allt för dig men du kallar mig kall och ointresserad..
Jag fick inte måna om mitt barn, jag fick inte ge mitt barn det du gav dina egna, det var du som skulle ha det, inte hon. Du kallade henne för manipulativ, elak, att hon hatade dig när du visst att hon älskade dig att hon gråtandes sagt det på telefon men att hon inte orkar längre..
Hon fick inte ha vänner hemma och hon fick inte åka till dem för de var skitungar och deras familjer var tattare, socialfall och alkoholister i ditt sätt att förnedra - allt som inte var ämnat för dig och bara dig.
Du vägrade kela med mig om min lilla vovve var med, för jag fick inte gosa med honom, då tappade du all lust sa du, att jag gosade med din hund var helt ok..
Jag fick inte köra min dotter och hennes vänner jag var väl inte deras jävla morsa heller..
Att du själv körde din dotter i ur och skur även om hon var hos sin mamma och du skjutsade hennes vänner i ur och skur och du var stolt - tyckte du var en bra pappa och jag höll med..
Men jag fick inte köra min dotter..
Du ville inte va hos mig för jag var ju tvungen att ge hästarna mat och ta in dem. Det förstörde hela kvällen sa du, det är ingen ide att vara hos dig för du är inte där..
Men jag är ju bara ute i en kvart ca..
Det räcker, du ska va här hos mig..
Jag har fått veta i dagarna att jag var din mamma - det var din mamma du ville ha och inte mig..
Och eftersom du aldrig kommer få din mamma tillbaka och det är det enda du söker så kunde jag aldrig bli rätt..
Jag skulle vara din mamma som tog hand om dig och du behövde inte ge något tillbaka..
Du skulle ta och ta som många barn gör..
Och jag skulle ge och ge som många mammor gör..
Ingen annan skulle få min kärlek, bara du..
Du försökte med alla medel och knep för att få det att kännas inne i dig att mamma var där - men hon var inte där..
Du stack mig, du hånade mig, du ratade mig, du ropade ut genom fönstret att nu skulle du knulla en annan, du skulle hitta lyckan det fanns inte med mig..
Du lovade, du älskade, du planerade, du lät mig hoppas och tro, du friade, du drog upp nya riktlinjer du sa It´s you and me baby..

Älskling vi har hela livet på oss att ses..

Sommaren kom och då började det..
Alla unga flickor som skulle läras upp och hur snygga dom var och hur fin kontakt han hade med dem och hur mycket de tyckte om honom och att de tyckte han såg så ung ut.

Alla fester med jobbepolarna och de unga, helg efter helg med fylla och sova bort flera dagar..
"Men du ska se till att vi ses, jag vill ha sex och jag känner mig inte älskad"!!
När då frågade jag?
Du är ju full hela helgen och sen bakfull..
Min dotter sitter ensam för att vi ska ses, du super och sover bort vår tid..
Eller så sitter du hemma med din son som fortfarande sover hos dig tretton år gammal..
Du bryr dig inte alls om att vi ska kunna vara och ha ett eget rum att dra oss undan i men skälla på mig det kan du och lägga skulden på min dotter och mig.
Du verkar ju inte ens vilja att vi ska ha tid för oss själva..
Du kommer aldrig hem till mig..
Inte ens sitter på min gård trots att vi beslutade tillsammans att vi skulle bo grannar för att göra det bättre för oss att ses.

"Men i sommar har jag tre veckor ledigt och då har vi massor av tid att ses"
Sommaren gick, såg knappt röken av honom och de få dagar vi fick snodde han in sig i tecket och sa att han var trött eller att han inte tänkte ge mig något mys och gos för jag hade hunden med..
"Det blir inget om du har hunden med det har jag ju sagt, när du kelar med honom så tappar jag all lust"..

Sommaren gick och jag sa att det var den sommaren det..
"Vi har all tid älskling"..
"Nu kommer hösten och då ska vi riktigt rå om varann"..
Hösten går och vi ses knappt än mindre möjlighet till att riktigt rå om varann och det är mitt och min dotters fel, han är ju trött och gör det och det..
"Älskling, snart är det jullov och jag ska va ledig i tre veckor vi får massor av tid"..
Jag börjar planera för en resa antingen till Stockholm eller annat ställe en present han får av mig som han blev jätte glad för. När jullovet kommer så vill han itne och han har inte tid.
"Älskling, nu kommer våren och då kan vi åka iväg, så fort det nya året börjar kan vi börja planera för det"..
Det nya året börjar och han blir allt mer stressad och arbetar och tar på sig saker. När jag lägger fram om vår tripp protesterar han villt. Till slut går han med på det och känner sig jätte glad och pratar om hur kul och mysigt det ska bli och hur han gläder sig. Ju närmre rean vi kommer ju konstigare blir han. Beskyllningarna, kylan mot mig, rör mig knappt, samtidigt är han på och taffsar och gnäller över att vi har så lite sex. Jag berättar det jag alltid berättat att en kvinna vill ha en relation och växa i relationen - "ja, jag vet vad ni kvinnor vill ha. Det ska du veta att ingen kvinna kommer in i mitt hus och den jag har hon ska bo lång bort". Men jag da? vi ska ju flytta ihop och pratar mycket om åren fram mot pensiion och därefter..
Jag känner mig som en hora..
Jag ska bara leverera men inget få..

"Ja du ska göra som jag säger, om jag inte får den sex jag vill ha så kommer jag gå ut på nätet och skaffa det på dejtsajter och förresten så onanerar jag jätte mycket nu - men egentligen så tänker jag inte ens på det längre. Sist det var såhär så sa jag dig att jag tänker knulla dom och jag messade dig från barerna och sa vad jag skulle göra med dom - det tänker jag göra också, bara så du vet det. Förresten så är hon du vet ledig nu, hon är skild och häromdagen träffade jag en gammal flickvän hon är också singel nu jag var nog rätt kär i henne ska du veta. Jag kan fixa vem jag vill, tom drottning Silvia. På tre sekunder fixar jag vem som hest och jag har halva inne både här och där. Sånt känner en man. Tänk på det!"..

"Jag har grejer att göra, du lever ju som en jävla pensionär. Vad begär du av mig? Jag hatar den där jävla stranden, jag säljer huset om du kommer dragandes med att gå dit igen!"
Men vi bor ju vid en av Sveriges vackraste kustremsor..
"Jag har sett den där jävla stranden i hela mitt liv, jag vill inte höra ett ord mer om det. Jag har grejer att göra här hemma, det måste du respektera"..
Men vad ska vår relation bygga på da? En film då och då eller att åka och handla? Det är ju allt vi har idag och att jag lämnar min dotter ensam för att vi ska kunna sova ihop och ha helgmys. Hon kan inte sova borta för jämnan hon vill vara hemma med sin mamma ibland och det faller sig som det faller sig. Du gör ju allt för dina barn, får inte jag göra det för min dotter då?
"Hon ska ge fan i att umgås med de där skitungarna och deras tattarfamiljer. Jag tål det inte och så är du nånn jävla reservmorsa till dem. När ska dom hjälpa till det är ju bara du som kör"
Inget fel varken på flickorna eller på föräldrarna och vi delar på allt. Jag är glad att flickorna gillar mig och anförtror sig till mig. När din dotter var i tonåren så körde du henne när som även när hon var hos sin mamma och jag sa aldrig ett ord. Du sa tom till hennes vänner att du ställde upp för dem om de inte hade skjuts och du var stolt för det - jag var också stolt för det att du var sån. Nu får jag inte göra detsamma för min dotter och hennes vänner. Jag fick inte heller träffa min systerson när han var liten med dig. Hade glatt mig åt att vi skulle gosa och ta hand om honom men du skällde ut mig så jag var inte vatten värd och sa att det skulle alddrig komma på frågan för det tog tid från oss..

"Ok, vi får ses när vi kan da, det får vara såhär ett tag tills det vänder. Men vafan, ska de bo på gården nu också så att vi ska kunna ses, vad är det för dumheter, ska det bli ett jävla näste för skitungar här ute också - nej det kan du glömma"
Men det vore väl bra om vi fick mer tid då och vi har dom intill. Du sa ju på nyår när min dotter hade suttit själv utan att vi vetat om det att hon aldrig skulle behöva göra det mer. Är inte detta det bästa som hänt på länge att de kan vara här, du bor ju alldeles intill..
"Du och din jävla unge och hennes skitungar till kompisar - ni manipulerar medvetet ut mig ur relationen det är som att ni njuter av det som att ni gått ihop för att göra er av med mig."..

jag, jag, jag, jag - vad ville han ha mig till egentligen..

- Nej, jag tänker inte alls ta bort alla mina dejtkontakter, de är mina vänner inget annat..
- Men de har ju erotiska namn och är över hundra stycken..
- Och, vad spelar de för roll de är mina vänner..
- Och alla dom som ringer och smsar da..
- De är mina vänner..
- Men du har ju sagt att de är dina ex eller tjejer som fortfarande vill ha dej eller som du nyss dejtat..
- Och..
- Fattar du inte att man inte gör så..
- Du ska ge fan i mitt liv, antingen accepterar du det eller så inte..
- Är det inte jag som ska säga så..
- Är det inte jag som ska säga att antingen accepterar du att du har bara mig eller så får det va..
- Nä..
- Jag har rätt att ha vänner..
- Förresten så ville hon sälja en hundvalp när hon ringde i går kväll..
- En hundvalp klockan 23.00 på kvällen och att när ni pratat i en halvtimme så fick jag tvinga dig  att sluta samtalet..
- Vad är det för konstigt med det..
- Förstår du inte det?..
- Nä..

- Titta där är hon!
- Vilken hon?
- Hon som jag pratat så mycket om..
- Jag har halva inne..
- Jag kan fixa henne på tre sekunder trots att hon är värdens date..
- Lyssna på mig, du ska lyssna på mig jag kan fixa vem som helst till och med drottning Silvia, på tre sekunder..
- Jag kan gå in på en fest och plocka med mig vem jag vill även om de har kommit dit med en annan man..

- Ring..
- Måste berätta vad som hänt..
- Exet har brutit ihop på en fest och gråtit hejdlöst när den hon dansade med frågade hur det var med mig nu för tiden..
- Jag kommer hem till dig om en stund och berättar allt..
- Men jag vill inte höra..
- Jo du måste, det är viktigt det är en helt otrolig historia, det visar att jag har haft rätt hela tiden om henne att hon inte kommit över mig utan bara låtsas..
- Jag är inte intresserad, fattar du inte..
- Du måste, det här är viktigt för mig..

- Var har du varit i natt?
- Det ska du skita i!
- Ska jag skita i det, du kom ju inte hem i natt och du har varit ute och festat..
- Jag vill veta..
- Det kommer jag aldrig berätta för dig..

- Vi har aldrig tid att ses..
- Varför ses vi inte..
- Vad gör du på helgerna eftersom vi har så svårt för att ses..
- Vad menar du, jag är här hela tiden..
- Jag kommer dessutom hem till dig varje dag..
- Du har itne kommit hem till mig en enda gång, du ställer dig max på gräsmattan utanför ytterdörren och ändå bor vi en spottloska från varann, du ville ju att vi skulle bo grannar för att få lättare att ses..
- Men varför ses vi inte da?
- Men det gör vi ju, jag kommer ju hit..
- Däremot så väljer du att supa bort flera helger som är barnfria för dig och sen sover du resten av tiden..
- Dessutom vill du inte följa med på någonting, du vill inte ens gå till stranden eller ta en fin promenad. Vissa somrar har jag inte fått dig till stranden alls..
- Den där förbannade jävla stranden, jag skiter väl i den, den där jävla platsen har legat där i hela mitt jävla liv och vad skulle det vara för jävla speciellt med den..

- Kan vi inte..
- Nä, jag känner itne för det precis..
- Men vi gör ju aldrig något tillsammans..
- Trött..
- Men du vill ju att vi ska ha ett liv och göra saker..
- Har inga pengar..
- Men du köper ju saker på blocket hela tiden och spelar på riskaktier..
- Kan vi inte åka och fika åtminstånde..
- Nej! Jag tänker minsann inte åka till något jävla fik, det ska du veta, jag hatar att fika!
- Men vi fikar ju och äter smaskiga pajer här hemma ibland, kan vi inte göra det utanför hemmet någon gång, bara så vi kommer ut ur huset och inte bara sitter här jämt..
- Nej! jag har grejer att göra idag..
- Men vi gör ju aldrig något tillsammans och du skäller på mig jämt för att vi ses så lite och för att vi är så lite intima. Hur ska vi kunna utveckla vår relation när det enda vi gör är att se en film någon gång ibland, åker och handlar ca en gång i månaden eller smsar..
- Jag vill ha en relation värd namnet..
- Jag vet vad kvinnor vill ha..
- Men varför har vi inte det da..
Tystnad..

- Du ska se vilka stora bröst hon har och vad snygg hon är..
- Vem då?
- Hon som min kompis raggar på men han har inte en chans..
- Jag däremot kan fixa henne på tre sekunder..
- Jag lurade min kompis att ge henne en chokladask och sen skrattade jag åt honom för han hade ju inte en chans hos henne. Jag däremot visade honom hur intresserad hon var av mig. Kunde fixa henne hur lätt som helst det känner män.
- Men du är ju tillsammans med mig..
- Ja och det är därför som jag inte gjorde det, annars hade jag gjort det..

Vi har aldrig gått någonstans utan att jag efterråt eller under tiden får en redogörelse av vem eller vilka som vill ha honom.

Det är endast hans agenda, barnens och exets agenda som gäller.
Min agenda och min dotters agenda är likgiltig, framförallt våra behov är av sekundärt intresse och vikt. Får han inte som han vill eller önskar är vi elaka och manipulerar medvetet ut honom.
Han har tagit reda på vad som gör mig glad och lycklig i livet och sakta monterat ner alla möjligeter för mig att dela det med honom, jag får göra det själv.
När de gjorde schema nere på soc, så trots att jag bad honom (det borde legat i hans egenintresse) så sket han i att nämna att de måste göra ett schema som tar hänsyn till min sida också. I alla år har jag fått nöja mig med detta vilket gjort att vi inget kan göra tillsammans, då har han det att skylla på¨om han inte hittar något annat att skylla på för att slippa lämna huset..

Värdelös..

Bortkastad, helt utan aning..

Helt utan förklaring..

Vi skulle åka bort, jag hade ordnat och bjudit - som vanligt..

Han tänker inte bidra..

Men jag ska ställa upp, jag och min dotter..

Jag fick inte ha vänner, ett liv, jag ändrade allt..

Han behövde inga vänner sa han..

Förmodligen en ny kvinnan redan lined up..

Massa prat om kvinnor sista tiden, att han hittar en ny direkt det tar slut för det gör han alltid..

Förstod inte vad som var på gång - var trygg och litade å honom, förstod inte trodde det var vi "its yo and me baby" som han brukade säga..

Trodde han knde gläjdas åt vår resa..

Nu inser jag att han redan hade en ny och inte ville ha intimiteten som skulle komma med resan..

Eller straffa mig för han visste hur jag gladde mig..

Åk upp med din jävla unge till Malng istället, hon behöver lära sig att respektera sin mamma, som han sa..

Han hade skickat jätte fina sms och hjärtan och pussar och berättat att han längtade - nu var det inte längre viktigt..

Igår var det viktigt, igår gladde han sig..

Jag hadde backat de sista månaderna för att se om han tänkte anstränga sig för att ses..

När jag inte godtog smulorna och fick kritik för att jag inte ställde upp mer, med sex och närvaro när han ville och ansåg att han hade tid - då skulle jag ut..

Ut och det snabbt som faaaaaan..

En narcissist kan inte åstadkomma något själv, alla energi kommer ur den andra, objektet, och alla runt ikring som ska beundra honom och ge honom något i tillfällig symbios där alla andra är objekt..

Minns nu att han sa någon vecka tidigare att han träffat ett gammalt ex och att han nog varit lite kär i henne i alla fall..

Kanske är det hon..

Jag lever i en mardröm - utsugen, förnedrad, krossad, tillintetgjord för att jag inte ställde upp på hans krav och de villkor han kunde tänka sig att bidra med..

Efter åtta år..

Ena dagen om än en kämpig relation, VI, nästa dag är du botten och han skriver och gör slut på ett sms att han är trött på dig..

Hur ska jag orka vidare - har ingen livslust vill bara dö....

Om du inte suger av mig knullar jag någon annan..

Jag har flera tjejer på gång..
Du får skylla dig sälv..
Du vill  aldrig - du är frigid..
Ställer man inte upp åtminstonde en gång i veckan så blir det såhär..
Alla andra kvinnor här runt ikring suger av eller runkar av sin man regelbndet för att de inte ska sticka till andra kvinnor..

Snälla sluta..
Snälla gör inte såhär..
Du vet ju varför det blir såhär..
Jag blir inte tänd när där inte finns en relation med ömsesidighet..
Vi har aldrig tid för varann..
Jag kan inte bara bli kåt för att vi plötlsigt får vara ensamma i en timme..
Snälla, Jag älskar dig, gör inte såhär mot mig - var med mig istället..
Lämna ditt hus och åk till skogen med mig och ta med fika och en filt, vem vet vad som händer..

Du ska veta att om du inte har sex med mig när jag vill och gör vad jag vill och det alltid - då sticker jag till andra kvinnor och det ska du ha med dig hela tiden..
Nu sticker jag till en bar och jag tänker messa dig och tala om när jag går iväg med en annan kvinna och hur skönt vi har det..

Snälla, snälla gör inte såhär jag orkar inte, vad har jag gort det är  bådas ansvar att det blir tid för en relation och för sex..
Varför vilar allt på mig du bryr dig  aldrig om vad jag längtar efter..
Vad vi än planerar så blir det inget, du har inte tid, du orkar inte eller så har du inte råd..
Straffa mig inte..

Om du inte kommer in och suger av mig nu så sticker jag och då är det kört..

Ok..

En exakt likadan upplevelse..

Men det är inte jag som skrivit den. jag hittade den å sidan "Terapisnack"..

"En viss grad av narcissism anses sedan länge vara en förutsättning för en sund och hälsosam självbild
Man behöver vara i stånd att älska sig själv för att kunna älska andra. För personer med narcissistisk lagd personlighetsstörning har dock de här dragen blivit helt dominerande och skapar istället stora problem, inte minst i relation till andra.
Jag är en kille på 39 år och dessa är mina erfarenheter att ha varit i en nära relation,
med en narcissist eller en person med någon form av personlighetsstörning.
Jag vill inte ta på mig någon offerkofta här utan enbart dela av mina erfarenheter.
Hur Kan man hantera samt relatera till allt detta?
Mitt svar idag är att…
Vill du leva ditt liv i ständiga manipulationer, svängar hit och dit!
Krig och Kaos, Illagöranden och skadegörande.
Känslomässig kyla, avvisande av alla dina behov och önskningar? Förakt och hat?
Näää!!! Men vem fan vill det?
Livet kan förlora all mening då man utarmas på precis allting. Men eftersom man inte vet vad det innebär att möta, en narcissistisk personlighetsstörd individ så tar tid att inse vad det handlar om! Och det tar tid att ta sig ut ur greppet som sådana här individer skapar när dom utsett ett lämpligt offer att bolla med.
Det är tufft och det är ett stenhårt arbete att ta sig ut ur relationen samt släppa allt hopp om förändring, och inse att den du trodde var din kärlekspartner, är numera din största fiende som faktiskt vill dig illa och gör dig illa!
Det är tufft att inse att vad du än ger, satsar, visar och försöker med så kan ingenting lyckas!
Jag kan inte göra upp om något i relationen eller avsluta någonting av relationen,
som är och har varit gemensamt, värdigt, mänskligt eller ömsesidigt. Makt är allt hos den personlighetsstörde individen,,, Eftersom slugheten, kallsintheten och beräknande en makt position för denne. Likaså psykiskt misshandlande, missbruk av alla känslor om kärlek, medmänskligheten, empatin och engagemanget kan ge, och makt och härska är vad personen är efter för att utnyttja sitt offer.
Man blir ett objekt!!!
Ett objekt att misshandla. Misshandlandet täcker alla dennes behov, drifter, samt projiceringar. Misshandeln behövs av den störde i sitt liv för att må bättre själv som individ. Jag är ett objekt som kan användas eller förbrukas klart för en längre eller kortare tid!
Misshandeln kan röra sig mest om psykisk misshandel men också med inslag av fysisk misshandel eller om hot om fysisk misshandel. Vanligt förekommande är… Sexuellt avvisande, kränkningar emot mig som partner om min person mina lustar och behov eller attraktion för personen i fråga ger utryck för i form av anklaganden av olika slag, otroheter, kränkningar av min personlighet, sårbarheter, ålder, bakgrund, familjesituation, föräldraskap med mera med mera. Listan kan göras oändlig av den psykiska plågandet, som den här sjuka individen ständigt utsätter sitt offer eller partner för.
I början av relationen, är allt slugt dolt bakom den förförande inledningen Om " Stor Kärlek " Själsfränder " Passion och attraktion. Gemensamma intressen och värderingar. Men successivt visar det sig att ingenting handlar om kärlek. Det finns ingen kärlek hos den man trodde var ens kärlekspartner.
Och om man blir kritiserad i allt man upplever och ser! Lyckas man kritisera eller ifrågasätta tillbaka! Så måste den stördes objekt kastas ut handgripligen, eller verbalt ur den stördes härskarrike. För där finns det ingen nåd eller kärlek för personen som missbrukats av en narcissist. Därför att makten och kontrollen måste hållas intakt hos den som är störd, och gärna med dödlig utgång för objektet eller psykisk och fysisk kollaps för offret som den sjuke ständigt manipulerar, kränker, misshandlar, missbrukar
och metodiskt utsatter för ett målmedvetet maktspel och krigande. Att ifrågasätta eller kritisera är jämförbart med döden. Detta är helt ohanterbart och utan chans till utveckling för den som befinner eller befunnit sig i en sådan relation.
Är du förälder till egna eller gemensamma barn? Så spelar det ingen roll! För hatet och skadegörande mot partnern kan få den störde att gå hur långt som helst utan den minsta hänsyn till barnen eller om jag är förälder och kan eller går under av dennes handlingar!
Som partner kan man aldrig vinna ett krig mot en som har diagnosen narcissistiskt personlighetsstörning. Eftersom det handlar om ett perverst våld, som den störde utför mot den som älskar denne. En våld som är baserad på lögner manipulationer, psykiskt terror skadegörande som kan relateras till maktmissbrukande och sjukt misshandel av allt som ingår i en kärleksrelation. Såsom intimiteten, ömsesidigheten, solidariteten, sexualiteten, ömheten, passionen, livskraften, empatin, eller förmågan till njutning. I stort sätt allt det som jag har förmågan till att erbjuda! Och därför sågs som ett lätt byte av den personlighetsstörde individen för att förvandlas till ett speglings- objekt. Et objekt att livnära den stördes avundsjuka, hatiska, kalla, tomma sadistiska sidor efterso den sjuke saknar dessa sidor hos sig själv, och behöver en för att fylla upp, sitt tomma kalla inre och boosta sin självkänsla.
Hur kunde jag vara så blind att jag inte såg detta då?
Misstaget om sann kärlek sker oftast i den förföriska inledningsfasen till relationen därför att personer med personlighetsstörning är otroligt charmig och gör allt för att dölja sina lömska sidor för omvärlden. Personen mår oftast också dåligt, och spelar sårbar, och söker tillfrisknande av karismatiska offer med hjälp av kärleken.
Vilket enbart är en lögn som visar sig senare i relationen. Däremellan sker ett slugt förföriskt spel för att få tillgång till offrets, empati, omsorg, kärlek och bekräftelse så att den personlighetsstörde kan mätta sitt ego. Detta bildar senare i relationen ett med-beroende av offret som den personlighetsstörde individen är väl medveten om.
Därefter ser den personlighetsstörde att partnern/objektet som missbrukad om den inte är eller blir mottaglig för mera maktspel.
Helt ohanterbart, för den som försöker komma nära och för den som gått in i en relation i tron om att den handlade om kärlek och försöker få den att fungera. En personlighetsstörd narcissist släpper aldrig in någon nära inpå sitt eget liv eller ger gemenskap. Därför att det dominerande draget hos en sådan person är en uppblåst självbild, där personen uppfattar sig själv som storartad. Av den orsaken är gemenskapen och ömsesidighet i en relation omöjligt att uppnå.
Istället så sker det ett krig och förgörande på alla plan emot den,
som befinner sig i det sjuka greppet om den personlighetsstörde individen.
Och när offret har använts klart i kriget emot kärleken, och blivit
dränerad på närhet, empati och gemenskap. Gör offret allt för att kunna lyckas, nå fram till den attraktionen gemenskapen och att få den kärlek tillbaka som man blev grundlurad i att relationen gick ut på.Men då är med- beroendet är ett faktum.
Insikten uppenbarar sig mycket senare att det finns bara kyla förakt och hat, för kärleken och den man är. Man börjar reagera, agera och protestera och försöker säga visa ge allt in i det sista. Men avvisas brutalt och iskallt som alltid. Men nu helt utan den spelande attraherade sökande och välvillja till en " kärleksrelation " som fanns i början blir att en sådan separations - process läggs åt sidan då den existerar inte för en personlighetsstörd individ!
All självrannsakan, skuld, skam, bearbetnings smärta, sorg, misslyckandekänslor, ensamhet och övergivenhet, projiceras, i stället på partnern som för nuvarande används! Och det är enbart flykten och frihetskänslan, som gäller för den störde, och som styr, i dennes inställning till separationen. Kicken den får av att kunna utöva makt i ett krig mot kärleken och dess objekt.
För en personlighetsstörd narcissist är utgången given ifrån start,
att missbruka / misshandla sitt objekt för att sedan dumpa vid lämpligt tillfälle.
Under relationens gång söks nya objekt konstant och otroheterna är säkert oräkneliga. Man förstår inte vem man mötte, förrän i det stora kris - arbetet efteråt och tillfrisknande processen, som man går igenom om man orkar och har överlevt det perversa våldet.
Och om man tagit sig ut ur det sjuka greppet och den störde har bestämt sig för att man inte längre duger som rätt speglingsobjekt. Så arrangeras slutet målmedvetet, och gärna med ett nytt objekt på gång i bakgrunden. Eller ett mycket medvetet uppvisande, av att ett nytt objekt finns, och troligen funnits hela tiden, som ett hemligt ess i rockärmen.
En personlighetsstörd individ är inkapabel till en verklig relation, baserad på intimitet, solidaritet, vänskap och ömsesidig kärlek attraktion och respekt inför varandra.
En personlighetsstörd individ härskar söndrar krossar och förgör i stället, allt fint och mänskligt som ingår i en kärleksrelation. Krossar och förgör de egenskaper potential och förmågor, till kärlek intimitet och livskraft, som offret har och blev utvald för att vara. Allt som den personlighetsstörd narcissist saknar och vill ha tar han eller hon och sedan förgör det helt utan självrannsakan, skuld eller empati eller försök till gottgörelse.
Det är objekten som får göra det stora arbetet att läka den personlighetsstörda individen för att boosta dennes självkänsla.
Jag tror inte att någon som befunnit sig i en sund relation, skulle kunna säga att den personen man har som partner inte kan utvecklas eller ge och få kärlek. Kunna glädjas åt samhörigheten relationen ger, njuta av livet gemensamt och växa och utvecklas som människa.
I den sunda relationen kan partnern få rätt, man kan känna sig värdefull, samt älskad för den man är utan kritik och premisser för kärleken.
Sunda förhållanden utvecklas och båda parterna växer av relationen!
Och jag hoppas att våra gemensama barn aldrig blir utsatta för det hänsynslösa och perversa psykisa terrorn någonsin!"

Att tillåta narcissisten ta över ditt liv..

Han har berövat mig allt..
Och jag tillät det..

Det som jag förklarat för mig själv ha olika betydelser, min skuld, att missförstå, dålig kommunikation och allt möligt som jag försökt få till är omkringliggande orsaker till hur det gick illa blir allt mer tydligt att det kanske inte alls handlade om det utan om något helt annat.

Att på subtila sätt bli utmanövrerad för att till sist få skulden för precis allt - tom hans kaosartade och dåligt planerade liv och prioriteringar där jag inte ens fanns med eftersom vi var särbor. Han skapade ett kaos omkring sig där han såg till att jag till slut inte fick plats men såg noga till att jag skulle veta och känna att det helt och hållet var mitt fel. Jag var elak, manipulerande tillsammans med min dotter och vi gjorde allt för att förstöra vår relation fick jag höra om och om igen. Jag frågade på vilket sätt han bidrog och prioriterade oss och fick då veta att han inte kunde det eftersom att han arbetade heltid, arbetade över, hade barnen varannan vecka, renoverade och arbetade politiskt. Efter turen på psyket flyttade jag från gatan, slutade mitt politiska uppdrag, stallade upp hästarna. Han var då överlycklig. Nu hade vi fått det liv han ville med mig - vi skulle få mer tid och jag skulle inte vara så uppbokad och stressad. Ändå hade jag under hela den här tiden gått utanför mig själv och långt utöver alla gränser för vad som är ok för att vi skulle kunna ses. Hur mycket jag än hade för händer så släppte jag allt varje dag och gick hem till honom. Jag sov över och jag lämnade min dotter själv i huset. I hans värld var det helt ok, men inte i min, men det gällde inte hans barn utan bara mig. Han tyckte att jag skulle offra mitt mammaliv för oss men bara jag, han skulle inte offra något och lämnade aldrig sina barn, inte ens när de blev större och de var två, jag hade en. Han lämnade dem inte ens dagtid. Vilken lösning jag än hittade blev det ändå fel och allt var mitt fel och allt handlade om att jag planerade fel och prioriterade fel. Själv gick han bekymmerslöst runt i sitt hus och till jobbet utan att lyfta ett finger för att vi skulle ses. Jag tom flyttade till hans gata för att det skulle gå bättre - då slutade han komma hem till mig och sa att han inte mådde bra hemma hos mig. Ändå hade vi planerat flytten tillsammans för att försöka lösa problematiken. Han levde som om han var singel i alla sina planer förutom vissa korta perioder varje gång han gjort slut och det blev bra, då ansträngde han sig en vecka eller två - sen tillbaks till ruta ett. Det var ALLTID mitt fel att vi inte kom vidare.

Bekymmerslöst levde han sitt liv och om jag hittade tid eller rättare sagt om han meddelade mig att det blev ett hålrum för en film eller att åka till ett köpcentrum då var jag välkommen. Eftersom jag inte kunde leva mitt liv som ensamstående mamma med att alltid vara snygg och fixad för honom eller ledig när han hade tid och lust så blev han sur. Sur över att jag inte var fixad, sur över att jag var trött, sur över att jag inte var sugen på sex.

Jag vill ha en relation, sa jag, jag kan inte bara ställa upp - lusten kommer ur upplevd ömsesidighet och att känna sig uppskattad..

Nästan inget som vi försökte planera blev av, kanske för att det alltid var jag som kom med de olika förslagen. Han hade inga..

Han ville helst vara hemma sa han..

Ändå sa han att han älskade mig, ville göra saker och planerade en resa tillsammans som var min födelsedagspresent till honom. Men det är klart jag fick tjata mig till det...

Gulliga sms, och löften om att vi snart hittar mer tid tillsammans varvat med att det är mitt och min dotters fel att vi inte kan ses, alla andras fel men framför allt min dotters vänners och deras föräldrars..

Och var det inte fel på mig, min dotter, hennes vänner eller deras föräldrar som kallades för allt mellan himmel och gjord och allt som dessa människor påstods syssla med som var skit och fel så var det vad som helts fel..

När han inte längre kunde skylla på något så blev han sjuk..

Då var det sjukdomens fel..

Sjukdomen gjorde att han blev elak sa han - så hade det varit i hans relation med barnens mor också att han blev elak av sjukdomen..

Nu när jag sitter här och skriver så minns jag plötsligt vid ett tillfälle då jag skulle köpa mark intill honom så vi kunde bli grannar och ses så mycket vi ville och jag hållit på med arkitekter och bygglov i evigheter - att han plötsligt en dag säger "Du kan bli min KK istället om det tar slut"..

Minns att jag kände som att jag sjönk genom jorden. Han sa det sådär helt apropå liksom och skrattade..

Hela planen med att bo grannar var ett koncept som vi tillsammans lagt upp och de veckor han inte hade barnen skulle han bo hos mig. Nu blev det inget med bygget utan jag köpte ett ställe som blev till salu vid samma tid och på samma väg, 25 m från hans hus.

Men han kom aldrig hem till mig ens..

Inget hade hänt - men han hade anledningar tyckte han för att inte alls komma hem till mig..

Där stod jag med den dröm vi planerat tillsammans - men han vägrade komma dit..

Visst, vissa skäl kunde i andras ögon kanske låta legitima som att han fått en ansiktsförlamning vid just det tillfället men det konstiga var att han både arbetade, hade barnen, lagade mat och handlade och gick ut med hunden (såklart då åt andra hållet och inte åt mitt håll). Men komma hem till mig det gick inte..

Det var sjukdomen, kattorna, och att jag sagt att mitt hus skulle vara en fredad zoon från all skit som hände kring hans ex och barnen - alla svartsjukedramor som jag självklart fått all skuld för..

Och inte minst att han inte tålde se renoveringar för då mådde han dåligt och det påminde om när de hade renoverat sitt hus och han blev så sjuk..

Det svider idag när han renoverar sitt hus, målar och byter ut kök, skaffar nya möbler och sånt - men det är väl något annat. Och det svider att han gör det i det skedet som han slängt ut mig för att jag inte hittade tillräckligt med tid för oss trots att han själv sett till att det inte gått för han renoverade och inte orkade ses.

Men egentligen är det min dotters fel att vi inte hittar tid för varann.

Hon manipulerar sönder våra möjligheter att ses menade han..

Hon är 14 år..

Hon ska sova borta så vi kan ses och gör hon inte det så gör hon det för att straffa honom..

Senast han for ut mot det var för en och en vecka sen och då hade han sina barn så vi kunde ändå inte ses. Berättade att hon skulle sova borta för att det hänt hennes kompis något allvarligt. Han blev alldeles tokig och sa att detta var bevis för att hon manipulerade och förstörde. Jag hade lovat min dotter att inte berätta för någon varför de skulle sova över och vad som hänt. Så jag sa bara att det har hänt en grej och att de måste stötta henne nu. Fick inget svar..


Han kräver att min dotter ska lägga upp hela sitt liv exakt för oss genom att sova borta så vi kan ses..

Visst, hon sover ofta borta på helger eller hemma hos oss med kompisar, men det är inte hennes ansvar..

Ibland sammanfaller det och ibland inte. Ibland är hon sjuk och ibland är hon trött och vill vara hemma, trots att det är hans barnfria helg..

Han talar om när han kan ses men han kan lika gärna hitta på något annat då och ge oss den lilla bit som blir över. Han kan t.ex sticka iväg med något av sina barn trots att det inte är hans vecka och säga att han tänker finnas för dem till 100% även på mammans vecka. Fine säger jag - men förstå då att jag har samma relation till mitt barn..

Men det förstår han inte..

Jag har efter åtta år satt ner foten och backat för att se på vilket sätt han tänker hitta vägar för att bidra till relationen och att hitta tid. Men det har nu resulterat i det jag skriver om - ingen tid och total skuld på mig..

Jag har genom åren vänt och vridit på mig, försökt hitta saker att göra som är så små som t.ex en ynka liten promenad men det går inte att få till..

Stora familjegräl om vi ska lämna hans hus och göra något som inte är att åka till maxi, Ullared, eller stora köpcenter..

Vad jag har märkt är attp recis allt som jag vill göra och längtar efter och som är viktigt för mig ser han till att det inte blir av. I år har jag fått vänta i trekvarts år på att vi skulle göra något trevligt tillsammans och nu när det närmade sig så gorde han slut istället.

Han gjorde slut och säger att vi är i otakt och att jag lever som en pensionär. Plötsligt när tid finns för en mysig resa just såna stunder som han i åratal pratat om är livets lyx och så som han vill leva med korta weekends iväg från hemmet - en lyx i vardagen utan att behöva vänta på semestrar..

Just när det ska ske då duger jag inte längre och vi är i otakt, min dotter manipulerar sönder relationen och henne kompisars föräldrar ställer inte upp. Jag är deras mamma och gör alla körningar heter det - trots att det inte finns ens en gnutta av verklighet i det. Han vet ingenting om hur mycket de kör hur ofta hon äter hos dom och sover hos dom. Ändå har han varje dag skickat sms med pussar och kramar och hur mycket han längtar till resan. 

Han pratar om att vi behöver tid för oss själva men det blir inget. Samtidigt är det mitt fel eller min dotters fel, hennes vänners deras föräldrars mina övriga vänners eller vad som helsts fel att det inget blir mer än en liten film eller en kort biltur å landsbygden.. Han har inte råd, han har inte tid, han orkar inte, han får inte semester - jag vet inte vad han inte använt som skäl nog för att hitta en bra anledning att det inte ska bli av..

I somras skulle vi få tid i jull och i jul skulle vi få tid i vår. Nu är det vår och vi skulle få tid för oss om en vecka och då gör´han slut för att jag och min dotter är så elaka mot honom och han inte orkar med oss längre..

Min dotter har lämnats ensam i tid och otid för att vi ska kunna ses, hon sover borta men inte alltid. Hon och henne vänner ska inte behöva anpassa hela sitt liv efter oss. De har sina familer och sina planer..

För ett år sen när jag trodde att allt var bättre än det någonsin varit och jag skulle starta ett eget företag och vi precis kommit hem från en resa tillsammans där jag trodde vi varit jättelyckliga - då gjorde han plötsligt slut och skaffade sig en annan kvinna över en helg. De hade tagit långa promenader vid havet, lagat mat och bara myst - allt det där som han menade att vi aldrig gjorde och som han ville ha i sitt liv.

Ja, allt det där som jag försökt få oss att göra i alla, alla år men som han vägrat göra och alltid hittat skäl till att det inte blir av..

Så många år som ag försökt få honom till detta men som om jagi inte piskar fram det så blir det inget - tror vi gjort något sådant mindre än fem gånger på åtta år och då enbart på mitt initiativ..

När jag kom tillbaka till honom så har det inte hänt. Inte en enda gång..

Jag har fått skaffa mat, laga den och stå för allt. Ingen promenad dock, utom någon gång som ha ska träna, då får jag på nåder följa med och det har hänt tre gånger..

Om jag inte piskar fram och uppdaterar honom å vad vi kan göra förutom att se en film, då blir det inte av..

Jag ser mönstret så tydligt nu när det är slut - jag ska av någon anledning inte få det med honom som är viktigt för mig.

Vad anledningen är vet jag inte - men det ingår i en narcissists personlighets drag att syssla med passiv aggressivitet, känslomässig utpressning, att straffa, att ta ifrån, att komma och gå i sin närvaro, att tex kräva sex och prata om sex och närhet men samtidigt förvägra dig det. Allt för att ta kontroll och bryta ner dig för det är det som ger honom en kick - kontrollen, att äga situationen. Narcissisten tar, han äter dig och din energi och din livsglädje tills där inte finns något kvar av dig och det gör han på olika manipulativa sätt. Att se dig förlora fotfästet är hans vinst och hans kick. Att prata skit om allt du tycker om och alla dina vänner är också en del.

Den dag du sätter ner foten rejält gör han slut för det är han som ska ha makten och kontrollen och ingen ska få ge honom känslan av att bli ratad eller övergiven även fast det inte alls är det det hanslar om..

Där står du sen med lång näsa och trodde att ni skulle samtala om problemet och hitta en lösning..

Hans lösning är alltid att göra slut och om ni samtalar är allt alltid ditt fel. Det är inget man orkar höra i det oändliga..

Det är du som förstört allt och alla andra och du har inte gjort det du skulle..

Denna gång satte jag ner foten när anklagelserna gick för långt.

Han kunde inte ens se något positivt att jag till och med föreslog att min dotter och hennes kompisar kunde bo å gården som ännu inte blivit såld och som  ligger granne med honom. Då skulle det bi lättare för alla med oro för vad de sysslar och att jag inte behöver känna som att jag lämnar henne ensam hemma. Det var tom min dotter som kom på denna lösning. När jag berättade det skrek han rakt ut att det var det värsta han hört, skulle det här bli nått jävla näste där vad som helst kan pågå..

De få vänner jag lyckats skaffa här genom åren är antingen horor, socialfall eller tattare. Och det trots att han inget vet om en del av dem, för han vägrar träfa dem..

Min värld har blivit så otroligt liten..

Den sista tiden har jag tänkt - ska det bli såhär, att jag bara lever för oss och för hans krav och de möjligheter som ges, möjligheter som nästan knappt finns längre och det hur jag än bär mig åt utan att göra avkall på att mitt liv räknas lika mycket som hans och att min dotter har rätt till sin mamma och ett familjeliv likaväl som hans barn. Att jag ska få skulden för allt, att min dotter baktalas på det mest vidriga sätt liksom hennes vänner och deras familjer.

Att jag när jag sätter ner foten görs till en skit..

Det är när kraven kommer, när de blir för pressade och stressade, när de inte lyckas få igenom sina förnekelser och manipultaioner som det går helt över styr och blir som allra värst.

I samband med att han gjorde slut och dumpade precis allt som låg framför oss med en underbar vår då vi alltid är så förälskade och vår resa om bara någon vecka, så hade han lånat min tvättmaskin på gården i två månader. Hans hade gått sönder..

Jag ser honom lägga t tiotusentals kronor på sin renovering men han löser inte sin tvättsituation..

Han får så gärna tvätta hos mig tills han fixat det, men han fixar det inte..

Till sist sa jag att nu får du lösa det på ett annat sätt och det skulle han, han skulle tvätta hos grannen i stället en sommargäst vars hus han tar hand om.

Bra sa jag, de kan gott låta dig tvätta där med tanke på hur mycket du gör för dem..

Plötsligt får jag ett sms om att det inte går att tvätta där och att om jag inte låter honom tvätta ett tag till på gården så kommer han att söka sitt ex och tvätta där.

Jag tolkade det som ett hot, då han brukar använda henne när han ska göra mig riktigt lessen och svarade att jag inte förstod vad han menade och undrade varför han skrev så. Jag svarade också att med anledning av att han skriver så så varsågod - tvätta du hos henne. Ville inte att han skulle komma undan med hotet.

Exet brukade polockas fram när han ville trycka till mig rejält. Att hon fortfarande ville ha honom, att hon sprang hos honom ibland, att hon gråtit hejdlöst på en fest över honom. Han kunde komma hem till mig och bara prata om henne. Samtidigt hatade han henne och njöt av alla de gånger som han kunde trycka till henne via sms - vilket var ofta. Han skröt med hur han brukade berätta för henne vilken fantastisk kvinna jag var, att jag var en kvinna men inte hon. Idag är det jag som är den usla kvinnan och inte värd ett skit - alla andra vem som helst är bättre och han ser till att jag ständigt ska känna att jag kan bli utbytt, för alla vill ha honom. Antingen på nätet eller på arbetsplatsen eller bland gamla fjällor...

Jag bönade och bad när han gjorde slut, sa att det var ett missförstånd med tvättmaskinen och att han kunde tvätta där hur mycket han ville. Jag ville prata, jag frågade om resan och om hur han kunde lägga ner allt bara sådär utan att förklara..

"Jag är trött å dig", svarade han..

Vi hade planerat att åldras tillsammans..

"Its yo and me baby", brukade han ibland säga..

Han friade i höstas..

Två veckor senare hoppade han av ansvaret för husbilen och sa att han glömt bort att vi hade så olika ekonomiska förutsättningar så någon förlovning eller giftermål var det inte tal om längre. Det var något han menat då men inte längre..

Att det tog slut var mitt och min dotters fel..

Vi manipulerade ut honom..

Och det var helt och hållet vårt fel att vi hade så lite tid..

För ett tag sen lånade han min ena bil då hans gått sönder. Inga problem för mig men i gengäld ville jag att han skulle tanka den till samma nivå som den var när han fick den samt städa den. Anledningen till att jag sa så var att han tar och tar och han har stora skulder till mig. Han har inte ens bemödat sig om att avsätta ens femtiokronor i månaden som en överföring för att visa att han tänker göra något åt det..

Samtidigt köper han det ena efter det andra på blocket. Prioriteringarna går han förbi - sålänge man kan få någon som täcker upp som jag då så skiter han att lösa den situationen och skaffar allt möligt annat åt sig sälv och barnen i teknik och möbelväg istället. Tom barnen har sagt att han gör så, vilket gjort att de aldrig åker någonstans eller gör något roligt. Sitter i hust med alla sina prylar istället..

Hur känns det att få skulden för allt, att ha trixat och fixat och gett precis allt för att få det att fungera och sen tas till och med den biten bort och man får skulden även för det..

Nu togs det allra sista bort när jag satte ner foten och sa att det räcker, jag tänker inte ta emot mer nu - titta på dig själv och ditt liv istället..

Då avpolleterades jag som någtot katten släpat in..

Och det på bråkdelen av en sekund.

Snart kommer jag få veta hur lycklig han är med den nya kvinnan för det kommer han att skaffa kvickt - hur värdelös jag är och hur skönt det är att vara fri från mig och allt som kom med det..

Det är så de jobbar narcissistenran i romantiska relationer - du ska inte känna att du haft ett värde. Inte för den dag de vill ha en kick av dig igen - då är du den som står över alla andra..

Ingen är felfri, inte heller jag, men du har inte en chans och vad du än gör för att utplåna dig själv och försöka möta honom så kommer han att se till att du först lockas in i snaran med löften och nya planer för att sen dra åt den och lägga all skuld å dig och lämna dig..

Det är ditt fel att ni aldrig har sex, du är frigid, har tappat lusten, är inte intresserad och det är synd om honom.

När ni väl har sex så säger han att han inte vet om han vill eller att det alltid är på dina villkor..

Han kan skicka jättegulliga sms men när du kommer hem till honom är han kall, distanserad och rör dig inte..

När du sover över rör han dig inte, han är trött, har ont. När jag har hunden med så tappuar han lsten (han har själv en hund). Älskar ni så rör han dig inte efteråt..

När ni älskar vill han helst inte ha sex så som man kan ha det med förspel och dra ut på det - nej pang på rödbetan och in med den.

Jag har lärt  honom men han försöker nästan alltid gå förbi det för att bara få sin utlösning.

Jag vill ha sex på riktigt, jag vill ha romantik och lite gemenskap, lite finess - i alla fall ibland..
Det har vi aldrig haft.
.
Någon annan kommer få skörd allt det jag lärt honom och han kommer ge henne finess i början för att håva in henne..
Det svider, det gör så ont..

De kommer åka på den där resan vi planerade och hon kommer få all den tid jag inte fick..

En narcissist äter av dig och bygger sitt ego via allt det du står för och speglar sig i det - men det skapar även svart- och avundsjka och därför ska offret förgöras, om det så ens är att man gläds ohyggligt över att ha fått en ny vän..

Den nya vännen ska han leta på vad han kan hitta på henne och sen ska han förstöra hennes liv om han anser att hon har något på sig..

Den första förnedringen...

Nu vet jag att det som jag då inte begrep var våld, började redan efter första gången vi älskat..

Vi låg i soffan och myste och han tittade med sina vackra bruna ögon in i mina och smekte mig och jag var absolut lyckligast på jorden..

Det hade gått sju år sen jag lämnade min dotters pappa som nästan misshandlade mig till döds. Jag fick då fly med ett litet sädbarn genom halva Sverige för att komma bort och skydda oss och stannade där hos mina föräldrar.

Nu låg jag där och hade vågat lita å en man igen..

Då kom det - det var första gången och jag blev alldeles stum minns jag..

Lollo..

Lollo hade betytt allt..

Och det berättade han direkt när vi haft den finaste sex och närhet han nånsin upplevt, som han sa..

Han berättade om Lollo när vi låg där, när det skulle vara bara vi..

Redan där berövade han mig på det som skulle vara bara vi..

Varför bad jag honom inte gå..

Varför sa jag bara att det inte passar sig att prata om det nu - men han förstod inte utan fortsatte..

I fem år hade han kommit och gått i relationen med Lollo..

När hon till slut bestämde sig för att inte fortsätta hade hon skrivit det finaste brev han någonsin fått och som han fortfarande läste då och då - hon älskade honom och skulle aldrig glömma honom..

När vi sen var ute och körde någon dag senare fick han syn på Lollo och skrek rakt ut i bilen att "titta där är Lollo"..

Det hade gått nästan 30 år sen det tog slut med Lollo..

Däremellan hade han haft barnens mamma och fått två barn med henne. 25 år fick de tillsammans tills hon till slut lämnade honom.

Men det var inte bara Lollo..

När det tog slut med barnens mamma hade det enligt honom gått en löpeld bland vänner och kvinnor att han var ledig. Flera ringde och någon kom och hälsade på.

Jag kunde inte förstå det - framför mig stod en man som inte hade ett spår av utseende att ha varit bygdens Don Juan som jag genom åren fått veta att han varit. Men i det han berättade så förstod jag att det gått väldigt livligt till och att där aldrig funnits något ansvar för någonting. Bara komma och gå, komma och gå..

Det han njöt mest av att berätta var hur han kunde kliva in på vilken fest som helst och få med sig precis vem som helst som han tidigare gjort sult med och som var där med någon annan kille. Att de bara lämnade och följde med honom istället..

Jag kunde inte fatta att det var samma man..

Jag är själv rätt erfaren och har haft många män, han påminde inte om någon av dem som jag haft, hans framtoning var enbart mjuk, gubbig och oerfaren..

Allt började kretsa kring alla dessa kvinnor. De ringde och messade och han sa inte till dem att sluta. En tom ringde kl 23.00 en kväll och ville sälja en valp, som det hette..

Ingen förståelse för mig och hur jag mådde av det hela - bara han, han, han och åter han..

Jag darrade och kände mig värdelös och alldeles förlamad. Istället för att gå för gott började jag sträva ur totalt underläge och det var natrligtvis dit han ville ha mig för det stärkte sitt narcissistiska ego.

Det var där han varit en gång i tiden med alla dessa kvinnor och han ville dit igen..

Vi kunde inte ens gå på ett varuhus utan att jag fick veta efteråt om alla som tittat å honom och som ville ha honom.

När vi var å en bomässa i Göteborg och vi satt där och fikade gick jag på toaletten. När jag kom tillbaka fick jag veta att den snygga mörka kvinnan som satt bredvid velat ha honom, det hade hon visat med sina blickar när jag var borta..

Jag försökte skratta bort det och säga att han skulle sluta larva sig. Men då blev det bara värre..
Det gick till slut så långt att jag fick veta att många mammor där han hämtade sin son när han varit och lekt ville ha honom. En av dem var ofta nydschad och burkade komma fram och ställa sig i badrocken och flirta sa han..

Varför utsätter man sig för detta..

När jag sitter här och skriver så undrar jag om alla de gånger när jag gick ifrån honom för att sätta ner foten egentligen var iscensatta av honom för att det skulle ske en brytning, en del i hans spel för att få se mig vilja ha honom, sträva, böna och be och känna sig viktigast på jorden när han iskallt frös ut mig.
Han visste att jag skulle komma tillbaka och då fick narcissistegot en kick.

Så många gånger som han helt likgiltigt tittat på mig och svarat mig och inte rört mig, bara stänger mig ute som om jag är helt värdelös och sen skickar ett sms att han inte är itresserad längre..

Förra året hamnade jag på psyket..

Förändringen..

Jag hade aldrig sett honom arg..
Jag hade aldrig sett något hårt..
Jag hade aldrig sett de bruna ögonen se ut som de kunde göra nu..

Jag förstod inte..

Jag letade i mitt inre efter svar, efter vad jag gjort som var annorlunda mot innan..

Det enda jag kunde komma på var att jag nu var fast, jätte kär och att hela min kropp fylldes av denna ljuva upplevlese man får när man känner att man riktigt vuxit ihop och tillhör varann..

Plötsligt började jag göra fel..
Plötsligt var jag inte bäst..
Plötsligt fanns där andra som måste nämnas hela tiden..
Plötsligt satt jag inte på en piedestal som den som varit viktigast för honom..

Vredesutbrotten skrämde mig..

Jag försvarade mig, ag satte ner foten och jag gick ifrån honom för att markera att jag acceterar inte det här..

Ursäkterna, löftena, att jag var den enda, den bästa, den ingen annan varit för honom - själsfränder, menade för varandra - hans för evigt, det visste han..

Jag kom tillbaka..
Men lika snabbt efter ca en vecka började det igen..

För vare gång kom kärleken tillbaka och jag trodde - jag trodde verklgien att det var som han sa - för varje gång jag satte ner foten och för varje gång jag lämnade honom trodde jag på honom och kom tillbaka..

Jag förstod inte, jag trodde jag gjorde fel, att ag var fel, att jag var allt det där han sa att jag var och jag försökte bättra mig. Jag försökte visa honom att inte bara han hade behov och ex, jag försökte ge honom detsamma så han kanske skulle förstå hur det kändes.

Men vem kan mäta sig med att ha över hundra kontakter med presmtiva partners man mött på olika sajter som poppar upp i en liten ruta längst ner i högra hörnan när de loggar in, med sexiga namn som "afrodite" eller t.ex. "here for yo"..

Han tog inte bort dem, jag fick tvinga honom och då fick jag först lämna honom för att han skulle göra det..

Ändå kom jag tillbaka. Suget efter hans löften, smekningar, närhet, ord om att det alltid var vi och någon gång ibland en ursäkt gjorde att jag kämpade på - jag var beroende, som en drog..

Idag vet ag att det kallas för medberoende..

Den första tiden..

Han stod vid piren med huvdet vänt mot muren.
Han såg rätt trist ut, lite töntig tyckte jag. Men när han såg mig kom han mot mig och log.
Han hade inte klätt upp sig och det gjorde mig besviken, men ok..
Vi hälsade och gick en promenad längs stranden.

Han var trevlig och kul att rata med och vi hade mycket gemensamt. Han ställde massor av frågor och var nyfiken.
Vi tog en glass och när vi satt mitt emot varann hade han ett kroppsspråk som inte motsvarade hans lite bonniga stil. Han var glad, självsäker och vänlig.
När vi gick mot bilen frågade han om vi skulle ses igen och eftersom jag inte kände mig intresserad så sa jag att vi får se. När han tittade på mig innan han hoppade in i bilen såg jag de där bruna ögonen och han åkte iväg med en mycket säker och cool hälsning..
Veckorna gick och jag hade kontakt med flera andra män å sajten men inget intressant.

Efter ca två veckor kom det - hans bild låg på näthinnan och jag kunde inte bli av med den.

Där och då begick ag det största misstag jag gjort i hela mitt vuxna liv - jag kontaktade honom..

Trevande började vi träffas och bygga  en relation.
Där fanns en ambivalens i mig som jag inte förstod, trodde att jag inte var kär, förstod inte vad det var..
Nu när allt efter åtta år är över så förstår ag vad det var, min själ visste något, den signalerade något att det inte stämde, men jag lyssnade inte, jag trodde det var brist på känslor från mitt håll med det var dubbelnaturen. Dubbelnaturen som än så länge var hur vänlig som helst, som smygande kröp in de där känslorna jag fick som jag trodde var att jag inte var tillräckligt kär - men som var något helt annat..
Jag kunde bara inte fatta vad..

Jag var ett svin och kom och gick i relationen för jag trodde att ag inte var kär. Han blev ledsen, nästan grät för han var så otroligt kär - hade aldrig varit så kär sa han. Han flög på moln och det var så smärtsamt att se hans lidande.

Han tog mig tillbaka om och om igen för varje gång jag lämnat saknade jag honom brutalt. Jag skämdes och mådde dåligt över hur jag var, hade aldrig tidigare betett mig så med en man.

Han sa - det är du och jag, jag vet det, vi är själsfränder och ämnade för varann, det känns som om jag känt dig i ett tidigare liv och tiden kommer visa att det är vi så jag väntar på dig tills du landar i oss.

Han var så fin på den tiden - sa helt fantastiska saker, var sårad och jag kände mig som jävulen själv..

Efter lite mer än ett halvår kom min kärlek och det var en underbar känsla - den kom över en natt..
Och lika snabbt kom hans förändring..